Allting är absolut inte lätt, det strular i princip hela tiden kan jag tycka. Jag strular. Jag vill inte det! Jag blir så besviken på mig själv att jag inte kan göra någonting rätt, jag vill ju så mycket och JAG VILL LYCKAS! Jag lovade mig själv att jag inte skulle göra om det. Jag har mycket att leva för men ibland kan allting kännas så himla meningslöst och onödigt... att jag inte förstår ett dugg vad jag gör här, i livet. Jag kan tvivla på alla möjliga människor, att de grejar och har sig när det gäller mig. Men samtidigt så förstår jag för jag kan känna deras enorma kärlek till mig. Jag kan känna deras värme i deras hjärtan. Men då brukar jag tänka att livet inte är lätt och att alla människor någon gång har motgångar, vissa mindre och vissa större motgångar någon gång i livet. Bara det att jag fick oturen att få den största motgången nu, i denna tid i livet. Den tiden då alla andra lever livet... då sitter jag här med all ångest som existerar. Ett hjärta som svider nästan dygnet runt kan det kännas ibland. Men jag ser mitt mål, ibland... En vacker dag ska jag lyckas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar