Jag är både glad och ledsen. Jag känner mig kluven på något vis. Ingen rolig känsla överhuvudtaget. Mitt liv verkar inte fungera som det ska känns det som ibland. Jag vet liksom inte vad som händer... jag förstår inte vad som händer i min hjärna.
Ena sekunden är jag jätte glad och älskar allt och alla. Andra sekunden orkar jag ingenting och vill inget hellre än att dö.
Jag är kluven.
Men med tiden så hoppas jag att det blir bättre, därför att det måste bli bättre... snart. Annars överlever jag nog inte. Det blir nog bättre, tror jag.
