Jag kom på häromdagen att jag har en blogg. Tiden har liksom inte funnits till att tänka på sånt. Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Något stort. Jag har blivit mamma för första gången. Min sambo har blivit pappa för första gången. Det är stort. En förlossning har jag klarat av och min dotters 1-års dag har varit. Det är stort!
Det slår mig då och då i vardagen trots att det är fullt upp i princip konstant. Det som slår mig är att jag faktiskt har kommit väldigt långt. Långt med mig själv, mitt mående och vart jag står i livet. På vilket trappsteg jag är på. Det är en tanke som jag absolut inte kunde tro skulle kunna bli på riktigt. När jag tänker så, så kan jag känns mig stolt över mig själv.
Den sista meningen får avsluta detta inlägg.
