Till dig min älskade vän, Gabriella.
Jag vet inte alls om du läser min blogg... hoppas att du gör det, så att du får se detta. Jag har nog inte något jätte speciellt att säga dig, mest att jag vill påminna dig om hur mycket jag verkligen tycker om dig. Hur mycket du betyder för mig, vilket du alltid har gjort.
Jag vet att jag inte är så bra på att hålla kontakt, vilket jag har haft svårt för i några år just nu. Du och många andra tycker kanske, jag vet inte, att jag liksom struntar i mina vänner. Eller så är det kanske bara en tanke som skämmer mig. Att mina vänner (inklusive dig), tror att jag struntar i er. Så är det inte! Jag skulle aldrig skita i mina vänner. Men det jag känner är att eftersom jag inte mår bra, så vill jag inte visa för er att jag mår dåligt. Det kanske inte är hela världen, jag vet inte.
Du har ju sett mig må riktigt jävla dåligt. Du var ju till och med och hälsade på mig på BUP då jag var inlagd där. Minns du det? Det gör jag, jag tror att din mamma var med och vi satt vid puzzlet. Minns du?
Det jag försöker att säga är att även fast jag inte hör av mig eller något så beror ingetning på dig, absolut inte. Det får du aldrig tro! Du betyder lika mycket för mig. Jag har tänkt en del på dig senaste tiden. Då tänker jag... att du är en äkta vän. För om du inte hade varit en äka vän så hade du aldrig orkat stått kvar. Jag menar, du verkar inte backa för mitt dåliga mående. Du verkar inte så hilmla rädd för det. Har jag fel? Vem vet, du kanske visst är rädd för mitt dåliga mående, jag vet inte. Men det jag vet är att du är en äkta vän, en riktigt bra vän. Jag är så glad att du finns i mitt liv. Utan dig i mitt liv kan jag inte leva, det är sant. Bara tanken på dig får mig att bli glad och känna lite hopp. Det är ingenting jag bara säger, utan det är sanning. Utan dig skulle jag ha varit död för länge sedan.
Jag älskar dig! Hoppas att du kan förstå det, även fast vi inte ses så ofta.
Jag lov dig älskling, att en dag då ska vi ta igen denna tid, denna tid som jag har varit upptagen med mitt dåliga mående. Vi ska ta igen all försvunnen tid, visst?
