Nu är det såhär

Nu är det såhär... jag har tröttnat så stenhård på detta området jag nu bor i. Jag pallar inte med alla dessa skitungar som jämt och ständigt springer omkring och skriker, drygar sig mot allt och alla! För att inte tala om personalen, de kan dra åt skogen! På grund av olika anledningar, jag är så fruktansvärt trött på att de ska lägga sig i mitt liv. Veta allt... osv.! Det är mitt liv, inte deras... de kan sluta bry sig, för det är inte av omtanke de lägger sig i... jag tror att det enbart bara är deras jävla arbetsuppgifter. Jag vill helst av allt bara skita i dem, inte berätta ett jävla dugg, varken hur jag mår eller vad jag ska göra just den dagen. Jag vill inte ha något med dem att göra... ! Jag vet, jag är arg just nu! Men detta är en sanning för mig. Punkt slut.

För i övrigt är det nu 147 dagar kvar.

Galen kväll

Galen kväll igår! Vin och trevligt sällskap. Haha! Jag säger inget mer... punkt.

Jag har städat lägenheten nyss och det är nu kliniskt rent! Yes i like it! För i övrigt så är det nu endast 152 dagar kvar!

?

Mitt liv svänger. Upp och ner! Det svänger för fort, fortare än vinden. Fortare än vattnet i forsen. Jag hinner inte med. Jag blir rädd. Jag är rädd. Vad händer? Finns det något svar? Jag vet fan inte... !? :(

Det får inte bli så

Min älskling kanske måste avlivas... :'( Det får inte bli så! Min fina älskling...