Ibland när livet känns riktigt tungt och jobbigt, då tänker jag på dig. Du som alltid fanns för mig, som du även gör än idag. Du har varit underbar för mig, stöttat mig i så många år. 3 år för att vara exakt, om det inte hade varit för dig så hade jag varit död. Du har fixat så att jag har fått hjälp, psykologisk hjälp. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig!
Du var den som såg mig när jag var osynlig,
du hörde mina skrik som inte existerade
du såg mina osynliga tårar.
Jag har gråtit i din famn, något jag aldrig tidigare fått uppleva. Det finns bara ett ord jag kan använda för att beskriva dig och det är –underbar.
Hade det inte varit för dig hade jag inte funnits och varit vid liv som jag är idag. Jag kämpar för att du har fått mig att förstå vilka underbara personer jag har omkring mig. När allting känns överdrivet svårt tänker jag på dig, dina ord men framför allt de vi gjort tillsammans, du och jag. Du är en betydelsefull person i mitt liv, det har du varit länge och det kommer du att vara länge, länge till. Tack för att du finns och ställer upp för mig.
______________________________
Mormor, kan du se mig, kan du se mina osynliga tårar jag så ofta fäller
Kan du höra min hesa röst jag så ofta nu har,
jag är samtidigt glad över att du slapp höra det,
slapp se mig i det skick jag är i nu,
fast jag skulle ändå önska att du fanns,
du lyssnade även fast du kanske inte förstod vad jag sa,
men det var huvudsaken att du lyssnade på vad jag hade att säga.
Kan du höra mitt hjälplösa skrik jag så ofta skriker, hör du mig?
Jag saknar dig mer än någonsin, det gör ont i mitt hjärta att du är borta.
Jag älskar dig mormor, nu och för alltid.
RIP Signe 22 juni 2007
______________________________
Till dig Annie
Annie, jag vill att du ska veta en sak.
Jag vet själv att jag kanske inte varit den bästa systern här på länge,
men jag ska bättra mig, jag lovar.
Varken ditt eller mitt liv har varit spikrakt,
det är väl förens nu det börjar ordna upp sig för oss.
Men du ska veta att jag alltid finns här för dig.
Jag älskar dig för precis den du är,
du är underbar i mina ögon
glöm aldrig det.
Jag älskar dig Annie!
Det är inte lätt när det är svårt. Jag önskar att jag bara kunde backa tillbaka tiden och få allting ogjort, men livet ska inte vara så lätt. Om jag bara kunde få vara i din närhet, vi har ändå band tillsammans du och jag. Jag vill bara se dig, se hur du ser ut idag och hur du mår. 
Ibland när livet känns riktigt tungt och jobbigt, då tänker jag på dig. Du som alltid fanns för mig, som du även gör än idag. Du har varit underbar för mig, stöttat mig i så många år. 3 år för att vara exakt, om det inte hade varit för dig så hade jag varit död. Du har fixat så att jag har fått hjälp, psykologisk hjälp. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig!
Jag vet att jag har hanterat olika saker på ett helt konstigt vis. Jag önskar att jag kunde göra vissa saker ogjort men riktigt så enkelt ska livet inte vara i praktiken. Jag vill djupt be om ursäkt för att jag har sårat er eller gjort er besvikna, jag förstår nu att jag inte har varit riktigt sann mot er. Men jag lovar, jag ska tygla mig. Jag kan inte lova att det kommer att gå, men jag kan lova att jag ska försöka av hela mitt hjärta, det är det minsta jag kan göra för er. Jag älskar fan er! Jag kan inte tänka mig en vardag utan er, det existerar liksom inte. Men som sagt, jag kan förstå att ni blivit djupt sårade eller besvikna på mig. Vi har trots allt hållit ihop i snart 1 år. Jag önskar av hela mitt hjärta och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att bli många, många fler år. Jag trivs, jag känner mig hemma. Jag har kommit hem.
Allting är så konstigt som det kan bli. Jag förstår i princip ingenting, allting bara snurrar under mina fötter. Kan någon göra så att jag kan gå igen? Jag vill kunna gå rakryggad genom livet utan att ramla. Går det? Jag tvivlar mer och mer, jag vill att det ska gå. Jag tycker att jag inte gör något annat än att kämpa, men om det får något resultat det vet jag inte. Kan du inte hjälpa mig att stå på rakryggad genom dagarna?