Stod i tidningen

Igår var vi och tände ljus på gravar. Bland annat min mormors grav. Det var fint, så många tända ljus.

Min mormor dog 22: a juni 2007, endast 83 år gammal. Hon dog i alzheimers. En väldigt hemsk sjukdom om du frågar mig. Mormor blev sjuk när jag var ungefär 10-12 år om jag minns rätt. Ända sedan dess så har jag vetat att hon en dag kommer att dö, att sjukdomen en dag kommer att göra så att hon slutar andas. Det var hemskt att se hur hon blev sämre och sämre med åren... Jag trodde inte att jag skulle bli så ledsen som jag blev när hon gick bort 22: a juni, 2007. Midsommarafton 2007. Jag grät hela midsommarafton. Och då ljuger jag inte, jag grät hela dagen och in på kvällen. Jag kunde inte sluta gråta, jag var så hemskt ledsen. Min mormor var den snällaste som fanns, jag kan idag inte förstå att hon är borta för evigt. Jag minns... min mamma och Annie var och hälsade på henne på boendet hon bodde på den 20: e juni och jag var dit och hälsade på henne den 21: a juni. Sedan dog hon 22: a juni. Jag har en tanke på att hon kanske väntade på tills jag kom... för personalen sa att hon bara hade somnat in, i lugn och ro. När jag var dit och hälsade på och pratade med henne så fick jag någon känsla av att hon verkligen lyssnade och förstod vad jag sa... för hon kunde ju inte prata på slutet... men då när jag var där så kändes det verkligen som att hon förstod vad jag sa, och att hon minns vem jag var. Hon tittade in i mina ögon och det såg verkligen ut som att hon ville säga mig något... en blick jag aldrig tidigare hade sett från henne. För mig var det en väldigt fin stund. Jag var den sista i hennes familj som hon såg och träffade, det känns stort, vackert och fint. Här är en dikt som jag skrev när mormor hade gått bort:

"Jag visste att tiden var inne
Att du skulle somna in
Men ändå blev jag så ledsen
att tårarna bara rann
Jag kan vilken sekund som helst
fälla tårar utav enorm saknad efter dig
Fast jag vet samtidigt att du har det bättre där du är nu
Inte behöva lida något mer, bara vila
När jag sluter mina ögon kan jag höra
Ditt ljuvliga skratt och se dina ljuvligt bruna ögon
Du var den snällaste som fanns, det fanns ingen som Du
Jag älskar dig för evigt
Älskade Mormor
Vila i Frid"

-Stod i tidningen skriven av Mig.

Min mormor kommer alltid att finnas inom mig. Hon var den bästa som fanns.